Men det är inte långt kvar. ..

Jag är hemma och lyssnar på closingtime, en kväll jag kanske egentligen borde spenderat i sällskap. För snart kommer jag inte att ha det, snart kommer jag stå där med mina stora väskor och tänka varför i helvete det inte är en taxi i närheten och att jag satt på mig allför varma kläder. Jag fikade med Mar idag, en snabb en soft fika och promenad. Idag hämtade jag även min kamera, den som ska ta alla bilder som jag sen ska visa för alla. Alla som kommer att spendera sommaren i Tanto och på medis. Alla som vill får se.

Jag förstår inte varför jag är så orolig egentligen, det är inte förevigt bara ett tag och det kommer ju bli kul?. Alla säger att jag kommer att älska Barcelona, mamma säger att jag kommer bli kvar och Luke säger att allt kommer bli bra. Luke som ska visa de bästa ställena och jag har ju faktiskt någonstanns att bo. Jag är ju inte ensam alls och i så fall om jag skulle bli kan jag gå jätte mycket på bio.

Det är jobbigt när man vet att någon är arg på en, det går inte riktigt att slappna av då. Man mår lite dåligt. Speciellt när man vet att det är befogat. Och jag är så himmla trött hela tiden men så fort jag försöker somna kommer alla tankar och somnar jag så vaknar jag av drömmar som jag gärna skulle slippa och är aldeless varm, varannan timme sisådär.

Ni känner ju mig, jag är inte alls rädd. Inte det minsta.